Greetings from the Ozarks, Missouri
Vi har egentligen kommit hem. För mer än 25 timmar sen. Men vi tar det från början.
Nåt töntigt kan man väl få göra?
Deahs cheva visade sig vara lite mindre än planerat (Snåla jänkare, Jennies Jeep är asfet. Vi förespråkade den, men den dubblerade bensinförbrukningen gjorde att den gick fetbort för våra amerikanska vänner). Mittenplatsen var i princip halv på höjden och sidorna i baksätet buktade in så man fick sitta lite snett. I taket såg man resterna av en exploderad dr. Pepper. Men den var ok. Vi hade föreställt oss att det skulle vara lite roligare att åka bil i USA, eftersom skyltarna säger "Wichita", "St. Louis" och "Dallas" istället för "Örebro", "Sveg" och "Hallstahammar". Den distraktionen fungerade ungefär en kvart. Av de sju timmarna. Vi kom fram till att ingen av oss hade åkt bil så länge förut, vilket för en amerikan var mer än lite konstigt. Tilläggas bör att när man åkt en bra bit på en raka här ser man fortfarande ingen sväng. De är byggda som vägarna i Sovjet - spikraka. Det finns ju inte så mycket av värde att väja för. Några hicks-hus färre har ingen dött av och gamla indianstammars heliga platser spelar nog ingen större roll för en evangelikansk landskapsarkitekt. Inte för att jag tror att den titeln finns här. Det är nog snarare politikerna som bestämmer hur dom ska bygga. Konstnärlig ambition finns inte.
Emil drar en vits
Vi stannade till hos Megans mamma i Tulsa för att äta lite mackor. Huset var typiskt amerikanskt och jag måste erkänna att dom är rätt mysiga. Lite sommarstugekänsla. Tyvärr hade jag packat ner kameran för bra i väskan, så det finns inget bildbevis. Men det hände. En skum sak med stället var att dom hade cirka sju klockor i vardagsrummet. Ingen funkade. På väg ut från Tulsa observerade JohanA en rolig skylt. "The parking-meter was invented in our great state". Jag fattar om dom skryter om att Brad Pitt är härifrån. Eller Hanson. Eller Woody Guthrie. Men the parking-meter? Vem gillar den? Det fanns andra roliga skyltar. "Texas Cinnamon Roll - You got all day to burn it off!" (En king-sized kanelbulle med massor med fyllning och vaniljsås ovanpå som man helst ska micra. Vidrig!) eller "Use the seat belt - its the law". Kommentarer överflödiga.
Tre timmar senare var vi framme. (Ibland skulle svenska vara engelska. Pulled over by the lake house låter lite bättre) Vi inledde med en trampbåtstur på sjön, som visade sig vara konstgjord och 1,5 meter djup med ler-växtbotten på trampbåtsavstånd. Men bada funkade ändå. Fast badbyxorna fick en lätt gulaktig ton efteråt. Men vad gör det när det är 30 grader varmt ute? Efter det bjöd Jennies grandparents på bbq. Korv, majskolvar, coleslaw (utan majonnäs - me like!), baked beans och smores till efterrätt. Smores är rostad marshmellows och choklad mellan två kex. Som tur är för mig är Jennie gammal vegetarian så vegetariska alternativ fanns hela tiden. När vi ändå är inne på George och Gam. Dom var asgrymma! Coolare seniorer får man leta efter.
Domino kan vara kul. Eller tråkigt.
På kvällen åkte vi till the Strip, som Main street i närmaste tätort kallades. Det såg ut lite som en marknad eller stadsfestival; radiobilar och -båtar, arcades med mera, med mera. Det var massor med hicks (som rednecks kallas här) överallt och några skrek till oss när dom körde förbi i sin monsterstora pick-up "Your pants are to tight, faggots". Vi borde ha skrikit tillbaka "Your car aint", men sånt kommer man aldrig på när man verkligen behöver det.
Andra dagen skulle vi ut med Georges pontoon. En stor flotte med motor och soffor, typ. Såklart startade inte motorn. Vi bar upp batteriet och det verkade fulladdat. Vi bar ner det igen, men det funkade fortfarande inte. George pillade lite. Det funkade fortfarande inte. Så vi gick till floden istället. När vi gick genom skogen var vi rätt skraja, för det finns en del giftiga ormar där, som skallerormar. Men det var lugnt. Men skogen ser ut och framförallt låter som djungeln. Värsta rambokänslan.
Stretching is good for you
Arif har hemlängtan och lyssnar på romantisk turkmusik. Jag gillar Arif mer och mer. Som tur är. Han är en glidare av rang. Fick precis ett meddelande som förtjänar plats här: "I was just thinking about telling you im moving to sweden! I think mccain is going to win. And i dont like him" /Jennie. Även folk från Texas kan ha bra åsikter. I undantagsfall.
Dagen efter hade Georgieboy fått ordning på båten så vi kunde ta en tur med den innan vi drog hem. Den var riktigt fet att köra runt med. Vissa av husen utmed stranden var så sjukt feta. Har kort på dom om nån är intresserad. Men så kul är det inte med feta hus att dom får en plats i bloggen. Rika, vita, amerikaner får tillräckligt med mediautrymme som det är. På vägen hem till Norman djade jag och Johan fet eurodisco, vilket fick tiden att flyga fram. Inte.
Storebror ser Dig
Men kul var det i alla fall. Och skönt att se nåt annat än campus, även om det är fetare än det mesta jag sett i det här landet bortsett från New York och O'Hare. Jag har börjat gilla deras skabbiga byggnadsstil och risiga skyltar. Vi mailade Kristus idag och hörde oss för om det finns möjlighet att stanna ett år.
Bring it on!
Kommentarer
Postat av: JohanA
Jag måste ju gå till en frisör ser jag..
Postat av: Johan
Det fixar jag på nolltid
Postat av: Daniel
verkade ju PHett. gick det bra att köra båten? fick emil prova? förresten. jag gillar inte hur emil felaktigt kallas för johana. vad är det för skit?
Postat av: magnus
haha den där gubben på båten ser ut som den där sjuka amerikanen i ett borat-inslag som tycker att man ska jaga judar och älskar hitler.
Postat av: JohanA
Hey.. Jag är ju bara med på alla kort utom ett. Va i helvete?
Jag fick köra båt och vad jag körde. Du skulle varit med Daniel!
Trackback
