unaverse

Första dagen i oklahoma avklarad. Det var en pärs. Efter tre dagar i nyc längtade man tillbaka direkt på flygplatsen. Efter mellanlandningen på O'Hare kunde man nästan ana vad som skulle komma, för det gick gradvis.
Om man säger såhär. "Hotellet", Days Inn, är som tagen ur no country for old men, Den ligger i ett industriområde som ser ut som ett trashigt, maximalt utsträckt Tornby. Det bor massa konstigt folk på Days Inn. Inte alls som reklamen på TV.


Emil chillar lite



Just in case



Vårt tillfälliga hood

På väg mot universitetet (vi snackar lång, cementerad trottoar, med perfekt klippta kanter som INGEN gick på) var det som att gå in i my name is earl fast 70-tal och mer extremt. Alla var rednecks. På wendys började kassörskan asgarva när hon väl fattade att jag ville ha en chicken caesar utan kyckling. Det var aslångt att gå på den jävla cementtrottoaren. ALLA har bil & tycker man är dum i huvudet som går. Vi mötte kanske 10 gångare mellan kl 1.30 & 8. Och nåt 10 000-tal bilar. Feta pick-up-trucks. Allt finns i princip som drive-in, till och med drugstores och sånt. Som tur var verkar universitetsområdet civiliserat. Innan det kändes det riktigt risigt. Trevliga verkar dom vanliga nissarna i stan (Norman) vara med. På supermarketen (som var typ omöjlig att hitta - alla handlar på wal-mart som ligger way bort) var det en kille som hjälpte oss fatta hur kassorna funkade (dom var jätteskumma) han hade varit i stockholm & snackade massor om var han hade varit. Apråpå svenskreferenser. En kille som jobbade i en affär på 23e gatan i nyc tog att jag var svensk på två ord & gick igång totalt. Han hade träffat nån svenska för massa år sen & kunde massa uttryck. Han spelade botten anna på affärens stereo. Sen spelade han en av typ 7 hebreiska skämtversioner som fanns på youtube. Den dissade tydligen religiösa judars regler eller nåt sånt. Tillbaka till Oklahoma - USAs inland är verkligen precis som man förväntar sig, fast mer och värre. I alla fall efter en dag. Jag hade vänt direkt om jag var ensam.
Men det verkar vara ett bra universitet och det kan säkert bli sweet när man väl kommer bort från det här skitstället. Dom har en fet(!) fotbollsplan med typ 40 000 sittplatser och byggnaderna är riktigt fancy, precis som på film.



Här är fredag kväll nu och det börjar bli dags för en macka med jordnötssmör (pris 1 dollar för en normalstor burk). Att hitta cykel är nästa projekt. Tyvärr tar dom feta överpriser i alla pawn-shops, där jag för övrigt ska fynda en gura eller piano asap. Men emil har sett ruskigt billiga på wal-marts hemsida. När vi snackar billigt. Jag fattar varför dom rear ut starburyskor i nyc. 9 dollar stycket. Värdelös kvalitet. Dåligt köp, Jonas! Och vi ska försöka nästla oss in i Obama-kampajen. Så när Greven vinner vadet - det var tack vare oss.



Måste duscha nu. På väg hem, efter att ha gått runt i drygt 7 timmar var det 27 grader varmt ute och då var det rätt svalt... Emil kom med ett riktigt erkännande i NYC. det kommer så fort det inte finns nåt vettigt att skriva. Han har världens redneckbränna. Haha! (säkert jag med) Skit! Jordnötssmör på tangentbordet. På O'Hare, som var sjukt jävla stort, hade dom toaletter med roterande plast på sitsen. Innan varje ny yankee snurrade den fram ny plast. Asfett! Deras sjuka slöseri är rätt skönt när man väl råkar ut för det. Liksom deras underpriser. Mer slavarbete i Sverige, tack. Orka skriva mer nu. Lite Oklahomabilder. NYC kommer senare. Det verkar asjobbigt att lägga upp.


Jag softar vid poolen på Days Inn








Vi har ingen smörkniv