unaverse

Dagens mål var att fixa cyklar. Att gå 4 timmar för att komma till skolan och till närmsta mataffär var lite segt. Typiskt nog märkte vi att vi hade en walmart precis utanför dörren (dvs. bara någon mile bort). Tyvärr hade dom bara en sweet cykel, så vi var tvungna att ta oss till walmart #2 i Norman. Eftersom vi försov oss för frukost passade vi på att käka lite walmartfrulle. En Frappuchinokopia från Nestle, som var så söt att Bongens sockerlag smakar mer umami än sött efteråt - det gick fan inte att dricka alls - yoghurt, som visade sig innehålla mer socker än mjölk och blåbärsbagels vars innehållsförteckning var så lång att kvart-i-fem-ekots sändningstid inte räcker för att läsa upp den.

Yoghurt?

Promenaden från walmart 1 till walmart 2 tog lite drygt tre timmar. I stekande skugga - vi är rednecks nu. När vi gick korsade main street gick vi förbi en mack vars säljargument var lite annorlunda.


Dom borde tänka så när dom köper mat istället

På walmart 2 fanns en till sweet cykel, så nu rider vi runt i den här sovjetstaten på varsin dubbelfjädrad, 21-växlad mtb. Priset? 500 per cykel. För er som aldrig besökt walmart kan man hitta ett och annat kap där. Bland annat 1,25 gallons glasshinkar (4,73L), 969 grams micropizzor, vitt fullkornsbröd, 1 gallonsförpackningar med apelsinjucie. Dom har massa andra skumma grejer som kan komma upp senare.


Snabbmat för hela familjen. Eller snarare släkten


Efter det drog vi bort till campus för att spana in våra Oklahoma-hem. Det var svårare än vi hade förväntat oss, trots att vi hade en sopig karta vi plockade upp på international office dagen innan. Vi åkte runt i hela campusområdet, som var stort som en stadsdel hemma. Till slut hittade vi våra nya hem och tyvärr var dom inte så feta som vi hade förväntat oss. Utanför de lite för risiga husen finns en gräsmatta som mer ser ut som kortet från dag ett. En lerpöl. Förhoppningsvis är dom bättre invändigt.


Elin & Ludde, ni tänder väl på det här?


I oklahoma är trottoarerna gjutna cementplattor, lagda direkt på leran. Det gör att vissa plattor ligger en tum längre ner än andra och eftersom det inte finns hus överallt kan trottoaren helt plötsligt ta slut. Det finns även bostadsområden helt utan trottoar för dom som inte gillar att gå (vilket borde vara alla, eftersom vi mött minst dubbelt så många ekorrar som människor). För att väga upp det klipps och skärs kanterna med millimeterprecision och gräset klipps (med handjagare). Det gör även gräset vid vägarna och nu snackar vi inte 5 meter in utan kanske 50-150 meter in. När vi snackar trottoarer kan det vara värt att nämna att vissa övergångsställen bara har knapp på ena sidan. Och i den här stan vill man helst inte gå mot rött. Men det går väl så sällan någon ändå.


På "väg" till macken

Nu på kvällen var vi ute och gick, eftersom acn i rummet har pajat. Orka byta rum nu, dessutom finns risken att de anklagar oss för att ha tagit sönder den. Vi gick till walmart (för femte gången) och sen skulle vi kolla in sooners mall. Sooner är universitetets footballag och hela stan verkar helt fixerad av dom. Det är rätt patetiskt. För att komma dit var vi tvungna att korsa de sex filerna på Interstate 35 och de fem anslutningsfilerna. Det visade sig vara värre än väntat. Trafiken var nära på konstant (kl 23 en lördag) och när vi stod vid vägkanten skrek en bilist på oss och en tutade. Det är fan pinsamt att dom tror att dom är det mest utvecklade landet i världen.


Vi hittade ingen walk-thru



The rides